När är man nöjd?

Vad är det egentligen som avgör om man är nöjd med livet eller inte? Skillnaden mellan det man förväntar sig av livet och själva utfallet kan vara en bra måttstock. Om saker och ting blir precis som man förväntat sig så tenderar man att känna sig nöjd. Men om saker och ting utvecklar sig på ett sätt som underskrider förväntningarna tenderar man att känna sig missnöjd.

Jag får uppfattningen om att många människor går omkring och känner sig lite missnöja med hur deras liv ser ut. Men om man frågar dem vad det är som de är missnöjda med har de inte något riktigt bra svar. Kanske beror detta på att många glömmer av att för sig själva definiera hur de vill att deras liv skall arta sig. Någon form av livsmål. Kanske uppnår man inte en större nöjdhet genom att upprätta livsmål , men man skulle i alla fall för sig själva kunna beskriva vad man värdesätter i livet och vad man behöver för att bli nöjd. Dessutom blir det ju betyldigt mycket enklare att sikta mot ett tydligt definierat mål.

Det här med mål, målbilder och visioner kan man fundera mycket på. Jag är nästan säker på att jag återkommer till ämnet någon annan gång….

Vid tillfälle skall jag skriva ner mina livsmål på denna bloggen….

Att tänja på gränserna!

Man får av någon anledning en go känsla i kroppen när man utfört ett gott dagsverke. Man har tagit i lite extra, både fysiskt och mentalt, och man känner att man fått lön för mödan. Känner ni igen er? När man tex går ifrån jobbet en dag när man uträttat riktigt mycket. Man var tidigt på plats och jobbade kanske över lite för att bli klar med det sista. Jag talar inte om att man tar på sig en ”offerkofta” men det händer något inombords när man gör sitt bästa och anstränger sig lite extra.

Jag tror man kan applicera detta fenomen på många delar av livet. Man behöver absolut inte bestiga Mount Everest eller segla över Atlanten. Man kan däremot gå upp lite tidigare på morgonen, man kan genomföra ett träningspass extra per vecka. Man kan anstränga sig för att göra något gott för någon vän, överraska sin livskamrat med att städa hela huset hemma eller ta hand om något man haft dåligt samvete för.

Från och med nu skall jag varje dag göra något som kräver en extra arbetsinsats men som jag vet ger mig en skön eftersmak.

Negationer

Varför är det så lätt att tänka I negativa termer? Otaliga är de gånger jag kommer på mig själv att tänka i negationer. ”Hoppas det inte börjar regna idag!”, ”Bara man inte blir sjuk nu”, ”Hoppas inte vår största kund på jobbet hoppar av!”. Något säger mig att livet skulle bli mycket roligare att leva om man blev bättre på att vända dessa negationer till positiva tankar.

Tänk om man var så medveten om de tankar man tänker, om man medvetet kunde styra sina tankar i rätt riktning, att så fort en negation dyker upp i huvudet så vänder man den till att tänka en positiv tanke i samma ämne. ”Hoppas det blir sol idag”, ”va frisk och sund jag känner mig, jag kommer vara frisk resten av året” eller ”min största kund på jobbet kommer att tycka om vårt nya erbjudande”.

Jag är fast övertygad att energin bara sugs ur en människa fylld av negativa tankar. Medan en person till bredden fylld av positiva tankar kommer att bubbla av livsglädje.

Jag skall från och med nu aktivt arbeta för att i så stor utsträckning som möjligt tänka positiva tankar. (Eller som jag brukade tänka: jag skall inte tänka negativa tankar.)

En tanke åt gången

Fakta: Den mänskliga hjärnan kan bara tänka på en sak åt gången.

Försök själva! Försök att tänka på två saker samtidigt…. Ni märker att detta är omöjligt.

Detta faktum kan förefalla som en begränsning för oss. Men jag tror på motsatsen och därför skall jag istället försöka att nyttja detta till min fördel. Så fort en oönskad tanke kommer upp i mitt huvud skall jag medvetet skjuta bort denna tanke genom att ersätta den med en annan, självvald, tanke. Jag skall försöka hitta en handfull tankar som jag kan nyttja som ”ersättningstankar”, tankar som tex gör mig glad, uppspelt, lycklig eller nöjd. Genom att göra detta konsekvent kan jag alltid försäkra mig om att jag har rätt känslor i kroppen.

Tankar och känslor

Jag har bestämt mig! Jag har bestämt mig för att göra vad som står i min makt för att få ett så fantastiskt liv som möjligt. Beskrivningen ”fantastiskt” är dock en subjektiv bedömning och således en relativt vag beskrivning av hur jag upplever mitt liv. Min upplevelse av livet beror ju till största delen av de känslor som väcks inombords som en reaktion på mina tankar. Tänk om man kunde styra sina tankar och därmed känslor i den riktning man vill... då vore det ju ganska enkelt att få ett "fantastiskt liv"...

Jag är fast övertygad om att jag med träning kan ta kontroll över vad jag tänker. Tankarna är inget eget väsen som lever sitt eget liv... Tankarna är ju en del av mitt "jag" och således borde de vara möjliga att styra i den riktning jag vill. Om då känslorna är en konsekvens av det jag tänker borde jag ju rimligtvis, indirekt, även medvetet kunna styra vad jag känner.

En farsinerande tanke men logiskt sett borde detta vara genomförbart. Jag måste helt enkelt finna tekniker för hur jag skall kunna styra mina egna tankar....