Inställning mot sin omgivning

Din omgivning bemöter dig som du förväntar dig att de skall bemöta dig…. Med vissa undantag, är detta en insikt som jag tror kommer att betyda mycket för mig och min personliga utveckling framöver. Vad jag menar är, att om man utgår ifrån att människor skall vara hotfulla, bemöta dig med kritiska ögon, vara elaka eller vara illvilliga emot dig så kommer man per automatik inta ett försvarsläge. När man befinner sig i detta försvarsläge är man ingen trevlig person, varken emot sin omgivning eller emot sig själv. Man kan tendera att gå på som en ångvält för att forcera igenom sin vilja, i tron att det finns ett motstånd mot nya idéer, utan att det kanske överhuvudtaget finns orsak till att göra så. Man kan tendera att argumentera hårt för sin sak, i tron om att omgivningen måste övertygas, när de i själva verket är mycket villiga att ställa upp på dina idéer. Etc etc… Jag kan ibland komma på mig själv, när det knackar på min kontorsdörr och en kollega vill diskutera en sak… jag utgår allt från att det är problem, kritik, eller jobbiga diskussioner som är på intågande och hela mitt jag ställer per automatik in sig på detta… Ja ni förstår nog vad jag menar.

Om man istället har en ”god tro” om sin omgivning. Om man utgår ifrån att alla vill en väl, att de tycker om en, att de är vänligt sinnade, att de tycker om en som man är…. Ja då intar man per automatik ett kroppsspråk och en sinnesstämning som speglar deras inställning…. Dvs man upplevs som en trevlig och välvillig prick istället för ett rötägg.

Jag skall testa detta från och med nu. Jag skall alltid närma mig människor och i mitt huvud säga ”denna människa tycker om mig” eller ”denna människa gillar mig och mina idéer”, ”denna människan ser upp till mig och respekterar mig och mina idéer” etc etc…

En annan fördel med detta är att man släpper fokuset på sig själv och fokuserar istället på personen man möter.

Jag är säker på att detta kommer få omedelbara resultat på mig som person.

Jag tror att jag under min ”tunga period” fick kämpa så mycket i motvind dag ut och dag in att ”försvar” blev ett normaltillstånd. Detta tillstånd har jag levt kvar i… Jag befinner mig inte längre i fiendeland utan bland fränder… det är dags att inse detta och ändra inställning och sinnelag.